Number Five is alive!
Det har skrivits väldigt mycket om "WALL-E" i tidningarna under hösten. Mest har det väl upprepats gång på gång på gång hur rätt i tiden denna film är, som gjorts i den tidsperiod när miljömedvetenhet är det nya svarta. En lagom farlig liten film för alla som tycker om att känna sig "klimatsmarta" (ett uttryck vars överanvändning borde medföra spöstraff).
Något jag inte hade väntat mig när jag såg "WALL-E" efter ett lagom kaloristinnt och släktfyllt julfirande, var att filmen skulle innehålla så många populärkulturella blinkningar. För det första så känns ju hela storyn med den övergivna och sopfyllda jorden, befolkad av en enda liten robot och hans kackerlackekompis som tagen direkt ur "Liftarens guide till galaxen". Inte minst när man får träffa de enormt förslappade exil-jordborna som driver omkring i rymden i skeppet Axiom, som mest liknar en gigantisk finlandsfärja.
WALL-E själv är väldigt lik roboten Number Five i den gamla åttiotalsfilmen "Short Circuit", inte minst på grund av de stora strålkastarliknande ögonen. Den filmen handlade om en robot som utvecklade artificiell intelligens efter ett blixtnedslag och slutade lyda order, precis som det lilla rebelliska robotgänget på Axion gör.
Men den tydligaste filmreferensen får ju ändå autopiloten AUTO representera. Han är inte bara lika mordisk och kontrollerande som skeppsdatorn HAL 9000 i Kubricks mästerverk "2001: A Space Odyssey", utan ståtar även med ett identiskt rött "öga".
Det lite väl gulliga slutet till trots (antar att det är för barnens skull), så kunde jag inte låta bli att bli charmad av WALL-E. Fast favoriten i filmen är ändå den besatta lilla städroboten som förföljer WALL-E och EVE för att städa dem genom hela filmen. Den får till och med OCD att framstå som gulligt.
Något jag inte hade väntat mig när jag såg "WALL-E" efter ett lagom kaloristinnt och släktfyllt julfirande, var att filmen skulle innehålla så många populärkulturella blinkningar. För det första så känns ju hela storyn med den övergivna och sopfyllda jorden, befolkad av en enda liten robot och hans kackerlackekompis som tagen direkt ur "Liftarens guide till galaxen". Inte minst när man får träffa de enormt förslappade exil-jordborna som driver omkring i rymden i skeppet Axiom, som mest liknar en gigantisk finlandsfärja.
WALL-E själv är väldigt lik roboten Number Five i den gamla åttiotalsfilmen "Short Circuit", inte minst på grund av de stora strålkastarliknande ögonen. Den filmen handlade om en robot som utvecklade artificiell intelligens efter ett blixtnedslag och slutade lyda order, precis som det lilla rebelliska robotgänget på Axion gör.
Men den tydligaste filmreferensen får ju ändå autopiloten AUTO representera. Han är inte bara lika mordisk och kontrollerande som skeppsdatorn HAL 9000 i Kubricks mästerverk "2001: A Space Odyssey", utan ståtar även med ett identiskt rött "öga".
Det lite väl gulliga slutet till trots (antar att det är för barnens skull), så kunde jag inte låta bli att bli charmad av WALL-E. Fast favoriten i filmen är ändå den besatta lilla städroboten som förföljer WALL-E och EVE för att städa dem genom hela filmen. Den får till och med OCD att framstå som gulligt.
Kommentarer
Trackback
