Vi måste prata om Heroes
Första säsongen av Heroes var fin. Den var snygg, rolig, genomtänkt och annorlunda. En av de få serier som kunde ersätta Buffy-tomrummet i mitt hjärta. Jag och R såg hela säsong ett under en veckas tid, kanske lite längre än så.
Så kom säsong två, och entusiasmen svalnade något. Sylar överlevde tyvärr den första säsongen och fortsatte vara alldeles för superskurkig för att alls vara intressant, folk dog och återuppstod hej vilt. Säsongsavslutningen var ett enda stort antiklimax.
Säsong tre har hitills enbart gjort mig besviken. Så tyvärr Heroes, jag tror jag slutar följa er nu. Det var kul så länge det varade.
Det är synd att vad som var en strålande grundidé för en serie har blivit så dåligt utvecklatd Jag önskar att skaparen Tim Kring kunde ha läst igenom en serietidning eller två innan han satte igång med projektet, så hade han kanske undvikit de allra största fallgroparna.
Som det här med superkrafterna. Det finns inget som förstör trovärdigheten så mycket som obegränsade krafter. Peter Petrelli kan ju rent teoretiskt få hur starka (och många) krafter som helst, vilket i sin tur medför att ingenting som händer i serien blir viktigt eftersom de alltid kan återuppväcka döda eller resa tillbaka i tiden och ändra händelser.
Karaktärsutvecklingen är ett kapitel för sig. Det verkar som att alla kan byta sida, plötsligt bli onda eller goda eller svika alla sina tidigare ideal utan minsta betänkligheter. Det påminner mig om en episod i Douglas Couplands geniala Microslavar, där det beskrivs hur vanliga människor är linjära, medan karaktärer i såpor är helt slumpmässiga på det sättet att de kan byta personligheter över en natt.
Jag gillar fortfarande Hiro och Ando, men det är ungefär det enda jag fortfarande gillar med Heroes. Tyvärr.
Så kom säsong två, och entusiasmen svalnade något. Sylar överlevde tyvärr den första säsongen och fortsatte vara alldeles för superskurkig för att alls vara intressant, folk dog och återuppstod hej vilt. Säsongsavslutningen var ett enda stort antiklimax.
Säsong tre har hitills enbart gjort mig besviken. Så tyvärr Heroes, jag tror jag slutar följa er nu. Det var kul så länge det varade.
Det är synd att vad som var en strålande grundidé för en serie har blivit så dåligt utvecklatd Jag önskar att skaparen Tim Kring kunde ha läst igenom en serietidning eller två innan han satte igång med projektet, så hade han kanske undvikit de allra största fallgroparna.
Som det här med superkrafterna. Det finns inget som förstör trovärdigheten så mycket som obegränsade krafter. Peter Petrelli kan ju rent teoretiskt få hur starka (och många) krafter som helst, vilket i sin tur medför att ingenting som händer i serien blir viktigt eftersom de alltid kan återuppväcka döda eller resa tillbaka i tiden och ändra händelser.
Karaktärsutvecklingen är ett kapitel för sig. Det verkar som att alla kan byta sida, plötsligt bli onda eller goda eller svika alla sina tidigare ideal utan minsta betänkligheter. Det påminner mig om en episod i Douglas Couplands geniala Microslavar, där det beskrivs hur vanliga människor är linjära, medan karaktärer i såpor är helt slumpmässiga på det sättet att de kan byta personligheter över en natt.
Jag gillar fortfarande Hiro och Ando, men det är ungefär det enda jag fortfarande gillar med Heroes. Tyvärr.
Kommentarer
Trackback
