Evil Kitten

Sex stycken (mina egna exkluderade)

En vit och fläckig/randig som jag är kattvakt till
En korthårig rödrandig med vit mage som jamade väldigt högt när den hälsade på mig
En svart kompis till den röda, som hade en röd fläck i ansiktet och som inte vågade säga hej
En röd och långhårig grannkatt som jag släppte in i porten
En grårandig gammelkatt som också är granne och som satt och solade utanför porten
En svart grannkatt med liten vit fläck på nosen som betraktade mig misstänksamt trots att jag hälsat på den säkert trettio gånger

Idag är en bra kattdag. Soligt och vindstilla, med mängder av fåglar som hoppar omkring och letar material till sina bon och som man kan smyga på om man har lust.

Jag har för tillfället en hel hög med glasögonbågar hemma, och ska försöka välja ett par till att bli mina nya läsglasögon.













Inte helt lätt, men jag tror att jag har bestämt mig för vilka det blir.

Den senaste flugan på Facebook är att googla sig själv. Man ska skriva i sin statusrad googla på ditt förnamn inom citationstexcen, ex. "Anna är". Kopiera in de fem första träffarna som din status.

De flesta verkar få lite blandade, några positiva omdömen och några mindre positiva. Men jag lyckades i princip bara få miserabla beskrivningar:

1. Anna är drabbad av EDS
2. Anna är ensamstående mamma till en sjuåring
3. Anna är Ensam!
4. Anna är online
5. Anna är världens första blinda filmrecensent!

Tydligen verkar mitt förnamn innebära en hel del bad karma.

I gårdagens DN fanns en intervju med Orvar Säfström, tidigare programledare för Filmkrönikan och i mitt tycke den som gjorde det jobbet bäst. Nu ska han i natt leda den svenska sändningen av Oscarsgalan, som visas i kanal 9.

Jag har alltid gillar Orvars filmsmak. Hans fäbless för skräckfilm är något som inte är särskilt vanligt bland filmkritiker, vilket gjorde att han undvek de slentrianmässiga sågningar som många andra kritiker ägnar sig åt. Dessutom hade han väldigt stor kunskap i populärkultur över huvud taget, vilket gjorde att han ledigt drog paralleller mellan filmer, serietidningar och spel.
Igår läste jag att Orvar numera, förutom att bland annat jobba som spelskribent, har en mission som låter helt fantastisk; att resa runt och föreläsa för bibliotekarier och lärare om spelkultur. Som han själv uttrycker det i intervjun:
"Jag irriteras av föräldrar som sätter en ära i att inte veta någonting om spel, trots att det är något väldigt viktigt i deras barns liv. De är beredda att följa med på varenda fotbollsträning, men inte att sätta sig ens en halvtimme och försöka förstå vad det är med spel som intresserar deras barn."

Den mannen är briljant.

När man inte har druckit kaffe på flera veckor så smakar det helt fantastiskt med en lyxig hemmagjord latte med muscavadosocker och kanel. Helt fantastiskt I say.

Jag är inte helt tillbaka i gamla spår, undviker fortfarande koffein om kvällarna. Rooibos är numera min bästa vän.

Det har inte blivit så mycket boknörderier i den här bloggen, sen jag skaffade mig en separat blogg för att skriva om litteratur. Där finns en massa nytt (mer än här), så gå in och läs om du är intresserad.

Som hardcore Buffy-fantast har jag sett fram emot Joss Whedons nya serie "Dollhouse" i ungefär ett år. Så när jag såg första avsnittet "Ghost", som hade premiär i USA i fredags kväll, så var förväntningarna minst sagt höga.

Alla Buffy-fantaster känner självklart igen huvudrollsinnehavaren Eliza Dushku, som spelar Echo. Hon tillhör en hemlig verksamhet som kallas Dollhouse, som hyr ut personer för olika typer av uppdrag, där de blivit programmerade med de personligheter som lämpar sig bäst för uppdraget ifråga. Mellan uppdragen suddas deras personligheter ut totalt. Men det visar sig att Echo minns vissa saker...

Det är klart att det är en bra serie när Joss är inblandad. Men första avsnittet innehöll lite för mycket action och lite för lite humor för min smak. Mer "Angel"-serien än "Bufffy". Fast första avsnittet av en serie är ofta missvisande, det används ju mest för att sälja in serien hos tv-bolaget. Så jag hoppas att Joss får chansen att utveckla storyn ordentligt i "Dollhouse", samt att den här serien inte kommer bli en av alla dem som läggs ner efter en säsong.

Bonusfakta för Buffy-nördar:
Förutom Eliza "Faith" Dushku så har även Amy "Fred/Illyria" Acker en mindre roll som en läkare.

Det är lite för mycket plugg, lite för mycket fester, lite för mycket böcker att läsa och saker att ta itu med och personer som suger energi ur mig likt små vampyrer.

Jag tror att det blir bättre snart.

Jag har haft ont i nacken sen igår. Sådär misstänkt nackspärrsliknande ont.
Vilket vore totalt typiskt om jag fick (nackspärr alltså), nu när jag ska på fest både ikväll och imorrn. Festen ikväll är dessutom en temafest och min planerade utklädsel är inte direkt nackspärrsvänlig. Dessutom ganska obskyr, jag antar att ingen kommer se vad jag klätt mig till. Om ingen av festdeltagarna är inne på cos-play det vill säga, men i så fall kommer de nog tycka att min dräkt är tämligen oambitiös.
Oh well.

(Klädseln på bilden har inget med kvällens festklädsel att göra. Den är bara allmänt nackspärrsvänlig)

Jag har väl tyckt att Douglas tittat lite konstigt på mig de senaste veckorna. Här har jag fått reda på vad han egentligen har sysselsatt sig med; planer på att döda mig. Speciellt det där med att sprätta omkring sanden onödigt mycket har han fått in snitsen på, vilket tydligen betyder att jag snart kommer vara begravd i en kattlåda.

För att vara riktigt säker så gjorde jag också testet:



Det ser ganska mörkt ut för min del.

Jag skrev för ett tag sen om mina försök att trappa ner på koffeinet. Vilket var extremt svårt till en början, men nu har blivit något lättare. Mycket på grund av att jag börjat knarka rött koffeinfritt te istället för svart dito. Det är gott, jovisst, men jag saknar ändå känslan av den där perfekta dosen koffein och tein som sprider sig i kroppen...

Problemet nu är väl att jag har insett hur oändligt mycket tråkigare studierna blir utan att ha den där stora koppen kaffe att smutta på medan man försöker sätta sig in i biblioteksväsendets framväxt i Sverige. Det är som att hjärnan trycker på paus-knappen alldeles för ofta utan koffein. Och vägrar starta igen.

Jag kan som vanligt inte motstå ännu ett totalt onödigt sätt att fördriva min tid.
På sidan faceyourmanga.com kan du göra en egen liten manga-avatar som ser ut som du. Eller som önskar att du ser ut. Det är roligt, fånigt och fullkomligt oemotståndligt.

Jag gillar långsamma söndagar.
Äta frukost med rostbröd och DN alldeles för sent och alldeles för länge, i sällskap med bäste R. Sega omkring i slappa kläder och småstäda lite. Klappa mjuka kattpälsar. Gå iväg med gamla tidningar och kartonger som stått och samlat damm alltför länge. Äta god fisksoppa till middag. Se några avsnitt av favoritanimen.

Livet behöver inte alltid vara fest. Ibland är livet ganska bra när det är som en söndagseftermiddag.

Efter att ha skrivit det förra inlägget, så började jag kolla upp hur enkelt det skulle vara att skaffa en bokblogg som hänger ihop med den här. Och det visade sig vara ungefär hur enkelt som helst, så nu har jag börjat pillra med nya bloggen Bokstävlarna.
Bokblogg verkar vara det nya svarta.

Kolla in Marias nya sida bokbloggar.nu.
Där finns de flesta bra svenska bokbloggar samlade och den som känner sig manad kan lägga till sig själv. Jag skriver om så mycket annat, så min blogg passar inte riktigt in där, men det får mig att bli lite sugen på att dela min blogg i två - en för böcker och en för allt annat jag skriver om.
Skulle det vara en bra idé, eller bara alldeles för mycket jobb?