Bokstävlarna

Irina McGovern i Lionel Shrivers roman "Dagen efter" har levt tillsammans med Lawrence i tio år. Trots att den stormande passionen har lagt sig, så trivs de fortfarande bra tillsammans. Så en kväll, när Lawrence är bortrest, går Irina och äter födelsedagsmiddag med deras gemensamme bekant  Ramsey Acton, som är en av världens bästa snookerspelare. En stark attraktion uppstår mellan dem och Irina tvingas välja om hon ska stanna hos Lawrence eller ge efter för passionen.

För alla som sett romcomen "Sliding Doors" med Gwyneth Paltrow så känns intrigen igen. Ett avgörande val och historien splittras upp i två parallella intriger, som ändå slingrar sig mot (ungefär) samma slutpunkt.
"Dagen efter" kan verka vara en aning banal kärlekshistoria, i synnerhet när det gäller det uttjatade valet mellan tryggheten eller den osäkra passionen. Shriver är dock inte den som väljer det enkla. Allt eftersom romanen broderas ut blir de två männen, och även Irina själv, allt mer nyanserade. Vem av dem är egentligen den trygge och vem är den opålitlige?

Shrivers språk är genomgående helt fantastiskt. Variationerna mellan de olika kapitlen är ofta subtila, där samma till synes vardagliga små detaljer får totalt olika innebörd beroende på vilket sammanhang de befinner sig i. Dialogen, inte minst när det gäller de snåriga samtalen inom ett förhållande, är perfekt beskriven. Episoden där Irina åker hem till sin fruktansvärt egoistiska och manipulativa mamma för att fira jul tillsammans med Lawrence/Ramsey är nästan plågsam att läsa i sina båda variationer. Fast på två helt olika sätt.

"Dagen efter" är som två parallellt berättade kärleksromaner i ett. Vackert, melankoliskt och fullkomligt beroendeframkallande.