Bokstävlarna

Jag är dunderförkyld och tillbringar den mesta tiden i soffan tillsammans med en katt och en tekopp. För att trösta min dimmiga hjärna och rinnande näsa en aning har jag börjat läsa "Benrangel" ("Bag of bones") av Stephen King. Vilket skulle vara väldigt njutbart om det inte vore för en sak:
Översättningen.
Jag är en notorisk språkpedant, som ofta brukar ondgöra mig över tv-seriers och filmers undermåliga textning. Men där brukar jag ändå kunna bortse från textningen och istället koncentrera mig på originalspråket (förutom när jag ser anime, vilket beror på mina minst sagt begränsade kunskaper i japanska). När det gäller översatta böcker är man ju däremot totalt utlämnad åt översättarens språkliga preferenser och nycker, vilket inte alltid är det roligaste.

Det första exemplet är att översättaren Thomas Preis valt att översätta namnet på huvudkaraktärens stuga Sara Laughs till Sara Skratt. Något som verkligen sticker i ögonen i och med att andra namn, som sjön Dark Score som stugan ligger vid, fått behålla sina originalnamn. Jag förstår nödvändigheten i att översätta namn när det gäller t.ex Harry Potter, som ändå riktar sig till yngre, men när det gäller Stephen King-läsare borde de flesta veta vad ordet "laughs" betyder.
Vissa meningar känns bara klumpiga. Som det återkommande "en författare är en människa som har lärt sin fantasi att busa". Busa? Just den formuleringen låter totalt... idiotisk. Jag misstänker att det i originalet är formulerat något i stil med att "an author is a person who has taught his imagination to play tricks", vilket i så fall är ett ganska fyndigt och dubbelbottnat uttryck. Men översättningen skaver i mig, får mig att komma av mig i läsningen.

Jag kommer nog läsa ut boken, trots alla invändningar. Men det lär nog dröja lång tid innan jag ger mig på en översatt Stephen King nästa gång.