F-ordet når inte hela vägen fram

När antologin "Fittstim" släpptes 1999, under mycket rabalder och stora mediestormar, så var jag en av dem som ivrigt försvarade boken. Tidningen Darling och Nina Björks formidabla "Under det rosa täcket" hade redan fått mig att bli feminist, så "Fittstim" var ingen halleluja-upplevelse. Men debatten kring boken och dess författare var engagerande och fick mina feministiska värderingar att bli än mer stärkta.

"F-ordet" (med underrubriken "Mot en ny feminism") är en feministisk antologi med Petra Östergren som redaktör. Samlingen kom ut 2008, alltså nästan tio år efter "Fittstim". I sitt förord beskriver Östergren hur hon länge bråkat med den svenska feminismen, men att hon tycker att det är dags att försöka skriva fram en ny feminism. En som samtidigt är bredare och mer problematiserande och som för många kan te sig provocerande.
Bidragen till antologin är skrivna av allt från journalister till VDar och forskare. Texterna handlar om de mest skilda ämnen, från ekonomi till sexualpolitik och mode. Tyvärr gör detta att antologin blir något splittrad och ofokuserad, där många av texterna känns tillkämpat  "nyskapande". Många av bidragen, som Maria Rankkas inlägg om fuckoff-pengar, känns som gammal skåpmat med lite ny fernissa.

Det finns guldkorn i samlingen. Anna Svenssons geniala inlägg om våldtäkt är ett av dessa. Men jag skulle nog snarare rekommendera att läsa hennes (tyvärr lite dåligt uppdaterade) blogg istället, där ämnet behandlas mer utförligt.
En annan rekommendation är Don Kulicks text om djurporr. Men även här skulle jag nog snarare tipsa om att läsa Kulicks egna böcker. För trots att Östergren har haft ambitionen att nå fram till en ny feminsim, så känns det som att den här antologin inte når ända fram.

Petra Östergren (red) - F-ordet (Alfabeta, 2008)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0