Evil Kitten

Det här kommer bli det sista "True Blood"-inlägget på ett tag, jag lovar. Jag kan nog hålla mig fram till att säsong 2 börjar gå i sommar. Förhoppningsvis.

Såg säsongsavslutningen igår, och trots att den slutade med fler cliffhangers än en serie normalt hinner pressa in i ungefär fem säsongsavslutningar, så är jag nöjd med den första säsongen. Ett ordentligt avslut på första säsongens story arc, samtidigt som en hel del planteringar gjordes inför nästa säsong.
Eftersom har själv hatar folk som lägger ut spoilers, så tänker jag inte analysera säsongavslutningen in i detalj. Se den istället, se hela serien.

Jag hoppas innerligt att "True Blood" inte kommer bli som "Heroes" eller "Veronica Mars" i det avseendet att en första strålande säsong följs av några mediokra innan serien läggs ner. För det känns verkligen som att det här finns potential till helt fantastiskt.
Ett av skälen till detta är att man vågar låta blodet spela en av huvudrollerna. Ständigt närvarande, som en egen röd tråd (no pun intented), finns blodet med i varje avsnitt av serien. Inte bara för att bloddrickandet är vad som utmärker vampyrerna, utan för att vampyrblodet i sig besitter sina egna förmågor, och därför blivit starkt eftertraktat som den nya innedrogen "V". När man dödar en vampyr upplöses han inte i en askhög som i "Buffy", eller brinner upp som i "Blade", istället förvandlas han till en kletig sörja av... just det, blod. Jag gillar.

Sen kan man ju låta det vara osagt om denna blodlust framkommit enbart på gund av att serien sänds på HBO, en kanal som inte väjer för kontroversiella inslag.