Lost in space (and time)
Egentligen tänkte jag skriva ett hyfsat långt inlägg om Joyce Carol Oates "Svart flicka, vit flicka", som jag läste ut härom dagen, men istället har jag kastat mig hals över huvud ner i säsong fem av "Lost".
Första avsnittet var fullproppat med referenser till tidigare säsonger, inte minst öppningssekvensen som var en direkt parallell till öppningsscenerna i första avsnitten av både säsong två och tre. Dessutom har en helt ny nivå av weirdness införts, vilket skulle kunna göra den här säsongen till den bästa hittills (om den inte tappas bort av manusförfattarna, vilket har hänt så många gånger förr när det gäller just "Lost").
Böckerna får vänta.
Nu ska jag tillbaka till den där ön som ingen riktigt verkar veta var den ligger någonstans längre.
Första avsnittet var fullproppat med referenser till tidigare säsonger, inte minst öppningssekvensen som var en direkt parallell till öppningsscenerna i första avsnitten av både säsong två och tre. Dessutom har en helt ny nivå av weirdness införts, vilket skulle kunna göra den här säsongen till den bästa hittills (om den inte tappas bort av manusförfattarna, vilket har hänt så många gånger förr när det gäller just "Lost").
Böckerna får vänta.
Nu ska jag tillbaka till den där ön som ingen riktigt verkar veta var den ligger någonstans längre.
Kommentarer
Trackback
