Bokstävlarna

Drygt halvvägs i Lionel Shrivers "Dagen efter" (vilken på engelska bär det så oändligt mycket mer passande titeln "The Post-Birthday World"), och jag vill inget annat än att bara sträckläsa resten. Alternativt läsa ett kapitel om dagen för att få boken att räcka längre.
När jag läste "Vi måste prata om Kevin" för något år sen tyckte jag att det var en fantastisk och oerhört obehaglig roman, som stannade kvar i mitt medvetande under en väldigt lång tid. Nu kan jag bara konstatera att "Dagen efter" är ännu bättre.

Jag tror att jag har en ny favoritförfattare.