The beginning
Jag har alltid läst mycket, mer än de flesta jag känner. Redan på dagis satt jag gärna med näsan i en bok, minns att jag slukade alla böcker som fanns på dagis ett flertal gånger, för att inte tala om de vi hade hemma. Jag var med i Barnens Bokklubb, så varje månad kom en en ny bok hem för mig att kasta mig över. Förutom de böcker jag alltid brukade få i födelsedagspresent och julklapp då.
Böckerna om barnen Hedenhös tillhörde favoriterna att läsa själv, tillsammans med den allra första boken om Pettson och Findus, "Pannkakstårtan", som jag verkligen älskade.
Jag minns inte exakt när jag lärde mig läsa, förutom att det förmodligen till stor del berodde på min storasysters fäbless för att leka skola med mig. Hon lärde mig läsa, skriva och räkna litegrann. Jag var i vilket fall omåttligt stolt för att ha erövrat läskonsten, vilket medförde att jag under dagispromenaderna bort till någon spännande lekplats brukade läsa högt på alla gatuskyltar. Samt ibland läsa högt för de yngre barnen på dagis.
Något av det bästa jag visste var när min mamma läste högt för mig och min syster om kvällarna, trots att vi båda själv kunde läsa. Syster brukade komma och lägga sig i min säng när jag skulle sova, och så läste mamman ett kapitel ur någon spännande bok. Ofta Astrid Lindgren, men allra helst "När det blåser på månen" av Eric Linklater. Historien om de två systrarna Dina och Dorinda, som försöker uppföra sig snällt men ändå alltid verkar stygga i de vuxnas ögon, gjorde ett outplånligt intryck på mig.
Jag har svårt att tänka mig vilken person jag skulle vara om jag inte läste. Det är som att tänka sig vilken person jag skulle vara om jag inte andades, eller åt mat. På ett ungefär.
Det är som en del av mig. Har alltid varit.
Härlig berättelse. Jag känner igen mig i många av dina ord om hur det hela började. Fint.
Åååh, tack för ett helt inlägg! Nu fick jag veta litegranna. Det var intressant. Kramkram
älskade och älskar "det blåser på månen", min mamma läste också den för mig och det var verkligen något speciellt, alldeles särskilt med den.
Jo, precis, angående avslutningen. Hur skall man kunna säga någonting om något som alltid funnits där så länge som man kan minnas?
//JJ
Underbart blogginlägg. Jag skäms för att jag är så dålig på att läsa nuförtiden. I mellanstadiet kånkade jag en tung ryggsäck med böcker fram och tillbaka till bibblan minst tre gånger i veckan. Vad hände?
Min mamma fick söka dispens för att jag skulle få låna på vuxenavdelningen när jag var 10. Då hade jag läst allt på barn o ungdom.
Har du läst Molnfri bombnatt ?
Åh, tack för alla fina kommentarer!
Anna - Jag läste också väldigt mycket vuxenböcker när jag var i den åldern, men jag tror mest att jag plockade från bokhyllan hemma. Ringen-trilogin och hela "Mina drömmars stad"-serien plöjde jag igenom när jag var nio-tio någonting.
Jag tror att jag har läst "Molnfri Bombnatt", lånade den av min mamma för några år sen.
