Ett litet försvarstal
Om du gillar att spela och gillar om att prata om spel, så måste du vara beredd på att när som helst och var som helst kunna försvara ditt intresse. För av någon anledning verkar gaming som intresse vara väldigt provocerande för många människor.
Det vanligaste är ju att man får höra att tv-spel "mest är till för barn och tonåringar väl" och så gärna någon harang till det om tonårskillar som blivit beroende av WoW-spelande. Som att spelintresset automatiskt innebär att du dels är ganska barnslig och omogen, trots att de flesta spel som säljs idag faktiskt är inriktad till en vuxen publik. Men poängen verkar ju vara att få dig att känna dig lite underlägsen, eftersom ditt intresse uppenbarligen inte är socialt accepterat bland vuxna människor.
Det är också vanligt att många tar upp bristen på tid som en faktor och kommer med uttalanden i stil med att "jag förstår inte hur du hinner spela en massa spel, det skulle jag aaaldrig ha tid med".
Personer som säger den här typen av saker verkar däremot inte ha något problem med att lägga sin tid på att exempelvis titta på "Grey´s Anatomy", vilket jag ser som en oändligt mycket mindre givande sysselsättning än att spela. Det handlar om vad man prioriterar, och som gamer kanske du prioriterar att spela framför att slötitta på tv, eller vad folk nu gör annars om kvällarna.
Att du blir asocial av att spela verkar också vara en vedertagen sanning hos de människor som ogillar gamers. Att träffas och spela tillsammans, köra co-op med några vänner på X-box live, eller att ha ett guild som du raidar tillsammans med duger tydligen inte.
Själv måste jag säga att jag ofta tycker att det är mer givande socialt sett att träffas och spela ihop än att gå ut på någon klubb där man knappt hör vad andra säger. Dessutom är det väl egentligen inte mer asocialt att spela än att läsa en bok, se på tv, träna eller renovera hallen (eller vad för hobbies folk nu kan tänkas ha).
Att du som gamer lägger pengar på ditt spelande är också något som kan provocera. Att lägga sexhundra på ett nytt spel tycker spelhatarna är vansinne, trots att de själva skulle lägga samma summa på något de är intresserade av (vare sig det nu är handväskor, fotbollsbiljetter, eller dyra viner) utan att blinka.
Dessutom måste du inte lägga gigantiska summor på ditt spelande. Du kan köpa begagnade spel, låna av vänner, eller satsa på pc-spel som ligger mycket lägre i pris. Många indiependentutvecklade spel kan man få tag på för en spottstyver.
Folk med delade intressen brukar vilja prata om dessa.
Men att prata om spel i sociala sammanhang är något som inte alltid accepteras. Mer än en gång har jag blivit avbruten i konversationer av folk som tycker att det är "tråååkigt" när det bara pratas om spel. Om jag själv skulle avbryta någon som pratade om exempelvis sitt jobb eller sin bostadsrätt (de förmodligen två vanligaste samtalsämnena var du än går ut i Stockholm) och säga till dem att det de pratar om är tråkigt, så skulle jag förmodligen framstå som en idiot. Men ett spelsnack är tydligen legitimt att lägga sig i av någon anledning.
Det jag undrar mest är nog egentligen varför så många blir provocerad av spelande.
Vad är det som provocerar?
Är det själva sysselsättningen i sig som verkar hotfull?
Finns det någon politisk bakgrund? Som att de tycker att spelvärlden är antifeministisk eller kapitalistisk?
Är det för att de som inte spelar känner sig utanför? Eller är de egentligen själva sugna på att spela, fast de inte vill erkänna det?
Känner igen mig i allra högsta grad! Det var väl bara något år sedan morsan slutade fråga när jag skulle skaffa mig ett riktigt jobb och sluta med spel :). Men det är nog mest att spelande ännu är lite en minoritetsgrej, folk i allmänhet förstår inte riktigt vad grejen är, och måste bilda sig uppfattningar baserat på Aftonbladets artiklar om WoW-spelare som sågar varandra i två bitar...
Sv: Ja lagom är bäst är väl ett uttryck som är ganska passande! =)
Kram på dig
min kille är obsessed av wiispel. det är provocerande ibland. exempelvis när vi har bråttom iväg. annars inte. jo lite provocerad blir jag av att jag är en sån förbannad mes som bli åksjuk av ALLA spel han köpt. jag spelade mario cart en gång och mådde illa hela kvällen. önskar att jag kunde spela. älskar egentligen det.
Mats - Men man tycker ju att det borde sluta vara en minoritetsgrej snart, när det är så många som spelar. Det värsta är väl att det inte bara är folk i ens föräldrageneration som har den här attitydsen utan även folk som är yngre än en själv...
Miss Muffin - Fast då låter det mest som att du är provocerad för att han spelar Wii istället för att göra sig iordning. Ett vanligt problem. :)
Prova Mario Cart till Nintendo DS annars, det är mycket mindre illamåendeframkallande!
Jag ser det som en generationsfråga. Folk över 40 tycker inte att spel är ett "riktigt" intresse om man är över 20. Alla som är födda på 80-talet och framåt ser ju spelandet som vilken hobby som helst.
Maria - Fast jag känner folk över fyrtio som spelar hur mycket som helst. Och folk födda på åttiotalet som helt fördömer det och aldrig har spelat i hela sitt liv.
Så det där är fortfarande en komplicerad nöt att knäcka, varför det skiljer sig så mycket mellan folks inställning till det hela...
Tänkte bara flika in med några tankar om spel-beroende.
att vara "beroende" av ett spel liknas ofta vid drogmissbruk, varför är det så? Det är knappast farligt. Visst kan man bli lite slö och gå upp några kilon under mörka vintern, men man dör knappast av en överdos.
Andra beroenden/intressen:
Alcohol- Det är många som går ut och super sig redigt fulla varje helg. Det är det ingen som reagerar på... En person som är berusad löper säkert större risk att begå brott och misshandel än någon som spelat GTA hela helgen.
Böcker - För er som gillar böcker känner säkert igen er att när ni fastnat för en bok är det svårt att sluta. Man sträckläser även den tjockaste roman. Varför är det "ok" .
Bara lite tankar. Ha det fint.
Björn - Precis, det finns ju många beroenden som är värre. Spelberoende leder ex. till stora skulder även för tonåringar.
När det gäller böcker så tror jag tyvärr att det handlar mycket om indelningen mellan finkultur och populärkultur. Att läsa är enligt många intellektuellt, medan att spela anses vara fördummande. Väldigt märkligt.
Jag måste försvara min åsikt om tvspel hela tiden!!!. Dumma folk som inte förstår sig på gamers, specially kvinnliga gamers!!!.
