Bokstävlarna

När jag läste grundkursen i litteraturvetenskap och vi skulle läsa Homeros så läste jag hela Odysséen och fann den väldigt givande. Däremot tror jag att jag bara orkade mig igenom några meningar av Iliaden innan jag gav  upp och bläddrade igenom resten. Jag vet att jag borde ha läst dem i omvänd ordning, eftersom Odysseus äventyr tar vid där Iliaden slutar, men samtidigt är jag glad att jag gick på känslan istället.
För Iliaden är ju faktiskt fruktansvärt långtråkig.
Jag som avskyr krigsfilmer i allmänhet får akut tråksjuka av att läsa alla uppräkningar av arméer och slag i Iliaden. Det bara maler och maler och till slut bryr man sig inte ett dugg om vilken guldhårig gudinna eller bredaxlad hjälte som gjort vad. Man vill bara att det ska ta slut.
Vilket, passande nog, är precis samma känsla jag fick härom veckan när jag råkade se några minuter av den usla Hollywood-filmatiseringen "Troja". Starka hjältar, högmodiga kungar, intrigerande gudar (fast de tror jag är bortretuscherade i filmen) och menlösa kvinnor som inte lyckas göra något intressant över huvud taget.

Känner du dig manad att ändå läsa Homeros så vill jag återigen påpeka att Odysséen spelar i en helt annan liga. Där finns intressanta vändningar, intriger och karaktärer, till skillnad från den menlösa soppa som Iliaden består av.