Tuschad skräck
I denna samling får du möta en mängd karaktärer, som alla verkar leva i något slags förvrängd verklighet. De lever ensamma, instängda liv som ständigt verkar balansera på gränsen till en avgrund (om de inte i själva verket redan befinner sig långt ner i avgrunden). Här finns de två tvillingpojkarna där den ena drabbas av en mystisk sjukdom, paret Rebecka och Tomas som inte kan sova om nätterna, den unge mannen som tillverkar sin egen terapeut av lera.
De mörkt tuschade detaljerade illustrationerna hjälper till att förstärka det klaustrofobiska intrycket. Den detaljerade vardagsbakrgunden, med kaffebryggar eoch ikea-inredning, står ofta i stark kontrast till en ofta bisarr händelseutveckling.
"Ur djupen ropar jag till dig" är en intressant men samtidigt ganska obehaglig läsning. Vill man ha ett smakprov på Benjamin Stengårds alster kan man läsa hans blogg "It's all about the Benjamin".
Benjamin Stengård - Ur djupen ropar jag till dig (Galago, 2009)
* I brist på ett bra svenskt namn för serier för vuxna, så använder jag det engelska "graphic novels". För i Sverige tror de flesta tyvärr fortfarande att serier är lika med Bamse och Kalle Anka.
Ja, jag vet! Tänk att det ska vara så svårt för lilla Sverige att förstå hur mångfacetterat, snyggt och intelligent det kan vara med serier.
Jag har börjat prova med att säga grafiska romaner/noveller, att direktöversätta alltså, för att ge det lite mer tyngd.
Jag funderar på det här med graphic novels, innebär det att det måste vara en sammanhängande berättelse, typ som en grafisk roman, eller kan man säga det även om album som innehåller många korta serier? oupplyst
Fia - Visst är det konstigt? Jag försöker sprida vidare till folk, men många är så skeptiskt inställda till allt som har med serier att göra...
Bra idé att kalla det grafisk roman/novell förresten, jag ska också ge det ett försök.
Kajsa - Det behöver inte vara en sammanhängande historia, många graphic novels är snarare som en novellsamling. Däremot är de inte i strippformat som ex Rocky är.