Kattöga (en omläsning)
"Kattöga" var den första boken av Margaret Atwood jag läste. Jag minns att jag lånade den ur min mammas bokhylla för att den enligt baksidestexten verkade lite mer intressant än de andra böckerna om medelålders kvinnor den stod och trängdes med. När nu boken finns som En bok för alla-pocket, det vill säga till nästan fånigt lågt pris, kände jag att det var hög tid för mig att skaffa ett eget exemplar. Vilket så klart medförde en omläsning.
Handlingen kretsar kring Elaine Risley, en hyfsat framgångsrik konstnär. I och med en retrospektiv utställning återvänder hon till barndomsstaden Toronto, vilket får henne att börja minnas saker från sin barndom som hon längre förträngt. Efter att ha levt ett kringflackande liv med sin familj, där faderns yrke som entololog styrde var de hamnade, flyttar de när Elaine är åtta till utkanten av Toronto. Hon har länge drömt om att få lära känna andra flickor, men efter ett tag börjar de flickor hon blivit bästa vän med trakassera henne. Det hon genomlevde som ung har satt djupa spår, något som Elaine märker när hon återvänder till sin barndoms helvete.
Jag älskar verkligen Margaret Atwoods språk i "Kattöga". Melankoliskt, men ändå märkvärdigt distansierat. Alla små detaljer är så väl beskrivna att man bara behöver sluta ögonen för att befinna sig på zoologiska institutionen eller i den fuktiga källaren hos familjen Smeath, med de torkande underkläderna droppande i bakgrunden. Fast mest av allt ser jag förstås den murkna träbron över ravinen framför mig, som på fler än ett sätt får representera den mobbning som Elaine utsätts för.
Barn är grymma.
Atwood vet inte bara om det, utan hon kan dessutom skildra det på ett sätt som känns alldeles självklart.
Kommentarer
Trackback
