Klassiker jag inte har läst, del 1
Oavsett vilken litteratur man annars föredrar, så anses det lite fattigt att inte ha en solid klassikergrund att stå på. Gillar man chick litt ska man helst ha läst Jane Austen för att ha de rätta referensramarna, gillar man skräck tillhör H.P Lovecraft grundkursen. Utan klassikerna blir ens litterära intresse lite futtigt, inte riktigt helt legitimt. Som att påstå att man gillar vin när man bara dricker Castillo de Gredos ur en knögglig tetra.
Jag kan ibland känna att det är lite pinsamt att jag har vissa luckor. Att jag inte har läst en del klassiker, trots att jag läst om dem hundratals gånger. Att jag kallar mig boknörd och litteraturvetare, trots att min karta är full av blinda fläckar.
Så för att råda bot på mitt eget Harold Bloomska kanontvång, så tänker jag börja lista de klassiker som jag inte har läst. Samt lite funderingar om varför jag inte läst dem, och om jag alls skulle vilja.
Först ut är
Jean-Paul Sartres "Äcklet"
Jag köpte den här boken någon gång i gymnasiet, när jag började känna klassikertvånget. Jag kämpade mig heroiskt genom ett antal sidor innan jag gav upp. Nog för att jag älskade Hjalmar Söderberg som tonåring, men Sartre var inget som fick mig att jubla direkt. Det jag minns mest är hur mycket (och detaljerat) han skrev om sina tarmar och sin avföring.
Sedan dess har "Äcklet" stått och blängt på mig i min bokhylla. Den har följt med i flyttar från förort till förort, utan att någonsin ha blivit läst. Och nu har jag ju haft boken så länge att jag känner att jag inte kan göra mig av med den utan att ha tagit mig igenom alla sidor, det skulle kännas som ett nederlag.
Kanske är det dags att ta tjuren vid hornen och ge mig själv ett ultimatum? Antingen läser jag den innan månaden är slut, eller så blir bytesrummet en bok rikare?
Åh, trevlig serie! Låt oss tillsammans strunta i att fylla luckor som bara gör oss bittra och sura! Jag pratar mycket hellre om varför jag inte vill läsa exempelvis "Äcklet" i stället för att verkligen bilda mig en uppfattning om den, fast det får man ju inte säga (fast jag gillar många klassiker, det är inte det, men klarar mig utmärkt väl utan Sartre och typ Joyce)
Jag minns bara hur han äcklades av ett dörrhand i cirka tre sidor. Skönt att ha ett pålitligt minne som förtränger sånt jag inte vill komma ihåg. :-)
Fast "Äcklet" är ju ändå rätt lättläst, och kort, om man jämför med vissa andra klassiker... typ Proust och sådant som jag inte klarar av att ta mig igenom (första delen tog ett halvår)
Johanna - Ja, strunta i klassikerna är det bästa! Eller snarare läsa de man tycker är intressanta och strunta i resten...
snowflake - Det är ju extremt mycket äckel över det mesta i den boken. Efter ett tag orkar man inte ens bry sig längre... :)
Kajsa - Ja, den är ju ganska kort. Men jag har ändå aldrig tagit mig igenom den... Proust "På spaning" har jag bara läst en del av och jag tror jag nöjer mig med det. Att ta sig igenom resten verka rmest vara plågsamt.
Nöjt konstaterar jag att jag inte är ensam om min klassikerångest; det ska bli ett sant nöje att läsa din klassiker-som-går-bort-serie:)
Liz1e - Vad skönt att vi är flera! :)
