Bokstävlarna

När jag läser Jens Liljestrands novellsamling "Paris-Dakar" så dras jag in i en värld befolkad av flera totalt olika manstyper. Det enda de har gemensamt sinsemellan är att de inte riktigt verkar passa in, att de inte riktigt är den de förväntas vara. Läsningen växlar mellan att vara roande och oroande och hela tiden fullkomligt lysande.
Jag vill inte avslöja för mycket om de enskilda novellerna, eftersom de flesta av dem innehåller en twist som får en att läsa om och bli förtjust över det eleganta genomförandet. Det är smart skrivet, men inte såpass smart att det känns krystat.

I en av novellerna får vi möta Jens som är toastmaster på bröllopet från helvetet. Tal som drar ut på tiden, totalkris på jobbet, brudens falsksjungande lillasyster och en smältande bröllopstårta - allt bidrar till en totalt ångestdrabbande upplevelse. Som ändå faktiskt lyckas vara rolig mitt i all sin förfärlighet, mycket på grund av de knivskarpa beskrivningarna av festdeltagarna.

Liljestrands persongalleri bjuder inte direkt in till sympatier. De ljuger, hotar, misshandlar och manipulerar och är undantagslöst riktigt ensamma människor. Men ändå kan man inte låta bli att vara på deras sida när de blint famlar runt efter en mening med sitt liv.

"Paris - Dakar" är inget annat än en strålande debut.

Jens Liljestrand "Paris-Dakar" (Ordfront, 2008)