Total igenkänningsfaktor
Jag undrar om jag skulle ha blivit så handlöst förälskad i Lavinia Greenlaws "Musikens betydelse för flickor" om jag inte hade känt igen mig så totalt i den unga Lavinia. Trots att hon växer upp många år innan jag själv gör det, i ett annat land och med helt andra familjeförhållanden så finns det så många små detaljer i boken som får mig att känna att: "Ja! Precis så var det!"
Kanske för att musiken var lika viktig för Lavinia som den var för mig (trots att den aldrig verkade vara det för andra flickor).
"Musikens betydelse för flickor" är en självbiografi, skriven ganska episodiskt. Jag gillade verkligen formatet, som ibland kändes mer som en samling korta små noveller än en sammanhängande roman. De små glimtarna som Greenlaw beskriver är ofta lite malnkoliska, men också mycket fina och biland roliga. Samtidigt.
Jag skulle kunna dra tusen olika citat ur boken som är exakt spot on, men jag tror att jag får nöja mig med några få:
"Punken förändrade inte bara min musiksmak och min klädstil. Den fick mitt estetiska sinne att göra en helomvändning. Sådant kan musik åstadkomma: den förändrade tillvarons gestalt och min gestalt inom den, hur jag såg, vad jag gillade och hur jag ville se ut. Hur kan det bli så? /.../ Beror det på vilka man råkar träffa eller är det något som byggs upp inombords, som jag tror var fallet med mig - en halvformad vision i behov av ett externt fenomen, till exempel musik, för att kunna fullbordas?"
"Det största vänskapsbeviset var att spela in ett band åt någon. Det var enda sättet att dela med sig av musiken men även ett sätt att göra reklam för sig själv. Urval, ordning, vilken stil man skrev låtordningen med, hur mycket tekniska detaljer man tog med, huruvida man gjorde omslag också eller enbart gjorde omslag men inte skrev ner låtarna: alla dessa val var lika betydelsebärande som blommorna i en viktoriansk bukett."
"Att vara kvinna tycktes innebära att man skulle lyssna på den musik som killarna gillade men varken dansa eller sjunga med. Det vore ju störigt. Och fastän killarna tog sin musik på allvar förväntade de sig inte att jag också skulle göra det."
Om musiken någonsin haft lika stor betydelse för dig som den haft för mig och för Lavinia Greenlaw så kan jag inte annat än att rekommendera den här boken.
Oh dear! Dessa blandband. Antalet timmar som jag lade ner på att tillverka dessa, a l l a aspekter av dem, skulle vara ganska intressant att se i siffror idag... Det låter som en - minst sagt - läsvärd bok!
Blandband, ja! Åh, vad jag saknar dem! Hur kul är en spellista? Har ni tänkt på att vissa uttryck helt är på väg att försvinna? Mina barn fattar ju inte vad jag menar med uttryck som "du låter som en skiva som har hakat upp sig" - en cd som fastnat låter ju inte alls likadant som en LP!
Lisa - När jag var som värst så lade jag ner TIMMAR varje vecka på att göra blandband. Inklusive hemgjorda omslag, helst i collageform. Så himla fint!
Fru E - Jag håller med! Blandband var personliga på ett sätt som en låtlista på Spotify aldrig kan bli... Jag saknar det ibland (och jag har fortfarande en stor kartong med kassettband i mitt förråd att bli nostalgisk över)
ja den vill jag också läsa! verkar väldigt bra. och blandbanden minns jag också. jag hade många brevvänner när jag var yngre och då skickade vi blandband till varandra. gud vad man tänkte på låtlistorna och själva omslaget!
marie - Jag bytte också blandband med alla brevvänner jag hade när jag var yngre. Det fanns ju inte Helgon eller något sånt då, så att skaffa brevvänner var ett av de få sätten man kunde skaffa nya kompisar i andra delar av landet som delade ens musiksmak... Jag har fortfarande kvar alla band jag fick, även om jag aldrig lyssnar på dem längre.
