Obeveklig och obehaglig ungdomsroman
Peter Pohl är en ungdomsförfattare som inte väjer för att skriva om svåra ämnen."Janne, min vän" är en av hans mest lästa och älskade böcker, vars mystiska huvudkaraktär inte direkt har haft det lätt i livet. Min personliga Pohl-favorit är "Alltid den där Anette!" om den unga problemtjejen som alltid hamnar i bråk i skolan, eftersom de oförstående lärarna inte bryr sig om att ta reda på varför Anette är som hon är. Det är en sorglig, förbannad och samtidigt väldigt gripande bok som jag läste om och om igen när jag var yngre.
I "Nu heter jag Nirak" är det fjortonåriga Karin som är huvudkaraktären. Hon är en ensamvarg, som hellre umgås med sin låtsassyster Nirak än med riktiga människor. Fasat frågan är om Nirak bara är en låtsasvän, eller om hon är något mer än så, för hon verkar veta om saker som Karin själv inte har en aning om.
När Karins mamma träffar en ny ung man, så blir Karin både arg och avundsjuk. Han är ju så snygg! Och han verkar ju väldigt intresserad av Karin...
Det obehagligaste med "Nu heter jag Nirak" är inte Karins sexuella förhållande med moderns nya pojkvän i sig, utan det faktum att hon inte vill förstå hur han egentligen är. Hon blir inte tvingad eller utnyttjad mot sin vilja, men samtidigt så är hon alldeles för ung för det hon ger sig in i. Men hur många tonårstjejer skulle inte reagera som Karin i samma situation?
Pohl lyckas väl med att berätta Karins historia utan att moralisera. Boken skulle lätt ha kunnat blivit en sensationslysten historia som bara är ute efter att provocera, om det varit en annan författare. Men, som alltid när det gäller Pohls ungdomsromaner, så är inte världen svart eller vit. Allt är en enda stor gråzon, där det är extremt lätt för en fjortonåring att gå vilse.
Peter Pohl - Nu heter jag Nirak (Alfabeta, 2007)
Intressant. Är en stor Pohl-älskare annars, just den här har jag inte läst. Den blev ju ganska utskälld när den kom, av folk som läste in gubbsjuka fantasier i den. Kanske det var just avsaknadet av moralisering som störde?
Jag recenserade den här boken då den kom ut och kände jag mig väldigt kluven inför den. Det är absolut ingen dålig bok och jag tycker inte att den förtjänade all skäll som den fick. Men samtidigt är den väldigt svårtolkad. Att bara påstå att Karin blir sexuellt utnyttjad, trots att hon säger att hon vill, blir för enkelt. En sån tolkning vill liksom dölja det faktum att tonårstjejer faktiskt har en egen sexualitet.
kontakt - Jag fattar inte riktigt det där med gubbsjuka fantasier. Om man tycker det så måste man väl anse att Peter Pohl alltid har med gubbsjuka inslag i sina romaner eller så har man inte läst något annat av honom? För han skrive rju ofta om barns och ungdomars sexualitet.
Det är nog sant det där att det kan vara avsaknaden av moralisering som stör.
Gothique - Det är ju det jag gillar med boken, att Karin får ha sin sexualitet. Men att hon så uppenbart inte kan hantera situationen.
Jag känner mig också ganska kluven, för det är en rätt obehaglig bok. Men ändå viktig.
