Smithscitat och roslagsskräck
När jag först hörde talas om John Ajvide Lindqvists roman "Människohamn" så blev jag fullkomligt övertygad om att jag skulle älska den. En skräckroman som utspelar sig i Roslagen, med Smiths-citerande spöken? What´s not to love?
Nu har jag äntligen läst "Människohamn" , som nyss kommit ut i pocket, och jag blev inte besviken. JAL är en mästare på att bygga upp obehagliga stämningar, samtidigt som han skickligt beskriver det vardagliga. Det är kontrasterna däremellan som gör att skräcken kryper sig på och sipprar in i verklighetens sprickor.
Domarö, där romanen utspelar sig, är en fiktiv ö. Men alla som likt mig tillbringat somrar i Roslagens famn känner igen sig i beskrivningarna av en ö som inte riktigt är som alla andra. Av sommargäster och infödda och framför allt av Havet.
Havet är i denna roman mer än en samling bräckt vatten. Den är en egen kraft, med sin egen agenda. Och faktiskt är ett besjälat hav läskigare än alla demoner, monster eller spöken någonsin skulle kunna vara.
John Ajvide Lindqvist - Människohamn (Ordfront, 2008)
Kommentarer
Postat av: emelie
jag gillar hans andra böcker och jag lånade manniskohamn på biblioteket när den kom, men jag läste bara några sidor (tills dottern försvann) sen slutade jag för min dotter var nyfödd och jag var FULL av hormoner. så försvunna barn var inte direkt vad jag behövde läsa just då men nu funderar jag på att läsa den.
Postat av: Anna S
emelie - Jag förstår det!
Det är tillräckligt läskigt att läsa om det försvunna barnet för mig som itne har barn själv, jag hade nog aldrig pallat det... :s
Trackback
