Mästrande recension
I DN idag fanns en recension av Hanna Hellquists debutroman "Karlstad Zoologiska", skriven av Nina Lekander. Efter att ha läst texten kände jag mig först lite irriterad, vilket snart övergick till ren ilska.
Lekander kommenterar redan i inledningen av recensionen Hellquists sätt att skriva med ett nedlåtande "Det är väl inga brev du skriver heller, hörru Hannapanna?". Hon fortsätter sedan med att påpeka att hon visserligen inte tycker att romanen är dåligt skriven, men kan samtidigt inte låta bli att klämma in några petiga små skrivtips till författaren. Vilka känns obehagligt nedlåtande. Som om Lekanders vore Hellquists svensklärare, eller på något annat sätt rättfärdigad att sitta med rödpennan i högsta hugg.
"Karlstad Zoologiska" är en skönlitterär text, och en ganska fin grej med just skönlitteratur är det att man får hitta på helt egna formuleringar och även egna ord om man nu skulle vilja. Att Lekander kallar ordet "representabel" för en "kontamination mellan representativ och presentabel" är ett annat exempel på en ganska sur kommentar. De flesta jag känner skulle utan att tveka använda ordet representabel, precis som de skulle säga att de spenderar tid. Språket förändras hela tiden, och den litteraturrecensent som inte vill acceptera det borde kanske syssla med något annat.
Lekander kommenterar redan i inledningen av recensionen Hellquists sätt att skriva med ett nedlåtande "Det är väl inga brev du skriver heller, hörru Hannapanna?". Hon fortsätter sedan med att påpeka att hon visserligen inte tycker att romanen är dåligt skriven, men kan samtidigt inte låta bli att klämma in några petiga små skrivtips till författaren. Vilka känns obehagligt nedlåtande. Som om Lekanders vore Hellquists svensklärare, eller på något annat sätt rättfärdigad att sitta med rödpennan i högsta hugg.
"Karlstad Zoologiska" är en skönlitterär text, och en ganska fin grej med just skönlitteratur är det att man får hitta på helt egna formuleringar och även egna ord om man nu skulle vilja. Att Lekander kallar ordet "representabel" för en "kontamination mellan representativ och presentabel" är ett annat exempel på en ganska sur kommentar. De flesta jag känner skulle utan att tveka använda ordet representabel, precis som de skulle säga att de spenderar tid. Språket förändras hela tiden, och den litteraturrecensent som inte vill acceptera det borde kanske syssla med något annat.
Kommentarer
Postat av: Lotten
Exakt "Nina-PIna" hade en skolfrökensaktig mästrande ton som jag tror vittnar om illa dold avundsjuka. Hannas livfullhet och anarkistiska stil ska tryckas ner av en petimeter torrboll som vill visa hur duktig hon är med sin cape och sitt svärd.
Trackback
