Oinspirerande Klosterman
Efter avslutad läsning ter sig Chuck Klostermans "Sex, droger och kalaspuffar" som en ganska ojämn samling texter. Den består av 18 längre och ungefär lika många kortare texter, som till största delen handlar om populärkultur i alla dess former. Allt från tv-serier till basket till seriemördare avhandlas i essäer som bitvis är rätt roliga och bitvis mycket tänkbara.
Ett av problemen jag har med Klostermans bok är just att den handlar om allt från tv-serier till basket till seriemördare - mycket amerikanska företeelser. Visst är jag hyfsat insatt när det gäller exempelvis tv-serier, men när Real Worlds alla (amerikanska) säsonger raddas upp så känner jag hur mitt intresse börjar minska, eftersom det är något jag inte har den minsta aning om.
När Klosterman sedan försöker hävda att Pamela Anderson är den viktigaste kvinnan i vår tid eftersom hon "förkroppsligar den moderna kvinnliga sexualiteten", så känns det ganska... unket. Eftersom han i sitt tilltal enbart vänder sig till sina likar - hyfsat unga, amerikanska män.
Klostermans populärkulturella smak är inte direkt något jag kan relatera till. Faktiskt märker jag under läsningens gång att det mesta han skriver om är mig totalt likgiltigt. Det gäller såväl musik (Billy Joel) och tv-serier (Saved by the bell), som övriga intressen (basket, frukostflingor, drogromantik). Det finns undantag, som de texter som handlar om Star Wars och The Sims. Men när det gäller det mesta så har Klosterman och jag diametralt olika åsikter.
Vilket är det egentliga problemet jag har med "Sex, droger och kalaspuffar".
Nämligen det att om Chuck Klosterman varit en tillräckligt duktig skribent så hade det inte spelat någon roll vad han skrivit om, jag hade kunnat uppskatta texterna ändå. Vilket är skälet till att jag gillar Nick Hornbys "Fever Pitch" fast jag är totalt ointresserad av fotboll.
Klosterman får mig helt enkelt inte att vilja följa med till hans värld och stanna där. Vilket är grundförutsättningen för att jag ska älska en bok, oavsett vad den faktiskt handlar om.
Chuck Klosterman - Sex, droger och kalaspuffar (Månpocket, 2009)
Ett av problemen jag har med Klostermans bok är just att den handlar om allt från tv-serier till basket till seriemördare - mycket amerikanska företeelser. Visst är jag hyfsat insatt när det gäller exempelvis tv-serier, men när Real Worlds alla (amerikanska) säsonger raddas upp så känner jag hur mitt intresse börjar minska, eftersom det är något jag inte har den minsta aning om.
När Klosterman sedan försöker hävda att Pamela Anderson är den viktigaste kvinnan i vår tid eftersom hon "förkroppsligar den moderna kvinnliga sexualiteten", så känns det ganska... unket. Eftersom han i sitt tilltal enbart vänder sig till sina likar - hyfsat unga, amerikanska män.
Klostermans populärkulturella smak är inte direkt något jag kan relatera till. Faktiskt märker jag under läsningens gång att det mesta han skriver om är mig totalt likgiltigt. Det gäller såväl musik (Billy Joel) och tv-serier (Saved by the bell), som övriga intressen (basket, frukostflingor, drogromantik). Det finns undantag, som de texter som handlar om Star Wars och The Sims. Men när det gäller det mesta så har Klosterman och jag diametralt olika åsikter.
Vilket är det egentliga problemet jag har med "Sex, droger och kalaspuffar".
Nämligen det att om Chuck Klosterman varit en tillräckligt duktig skribent så hade det inte spelat någon roll vad han skrivit om, jag hade kunnat uppskatta texterna ändå. Vilket är skälet till att jag gillar Nick Hornbys "Fever Pitch" fast jag är totalt ointresserad av fotboll.
Klosterman får mig helt enkelt inte att vilja följa med till hans värld och stanna där. Vilket är grundförutsättningen för att jag ska älska en bok, oavsett vad den faktiskt handlar om.
Chuck Klosterman - Sex, droger och kalaspuffar (Månpocket, 2009)
Kommentarer
Trackback