Bokstävlarna

Kära blogg.se-blogg!

Du och jag har haft en ganska fin tid tillsammans. Ett halvår lite drygt. Visst har du varit seg ibland, och visst har jag blivit arg på dig för att du varit så oflexibel och stel. Men jag har ändå hållit ihop med dig och försvarat dig inför andra som klankat ner på dina fula reklambanners och din trista adress, för det har ju ändå varit du och jag.
Men nu är det slut.
Jag har träffat en annan, http://bokstavlarna.wordpress.com.
Jag har haft er båda parallellt ett tag, vilket inte har varit rättvist mot någon av er. Så nu är det dags att jag flyttar över dit för gott. Var snäll och skicka över alla besökare till min nya adress, även om det kanske känns lite bittert.
Vad kan jag mer säga? Kanske kan vi fortsätta vara vänner?

All kärlek,
Anna

PS. Jag kommer snart forwarda min domän http://bokstavlarna.se till den nya bloggen. Så att alla hittar dit. Men kommentarerna kommer ju finnas kvar här hos dig. Ta väl hand om dem. DS

Jag har ju glömt att lägga upp bildbevis på mina senaste fynd från bytesrummet: (uppifrån och ner)

Karen Blixen – Sju romantiska berättelser 1 & 2 fantastiskt snygga utgåvor
En tunn liten bok om praktisk ockultism (!) Jag var ju bara tvungen…
Denisa Mina – Blodsarv Har jag hört bra om, så varför inte prova på?
Inger Alfvén – Dotter till en dotter Den här har jag läst en gång i tiden, tror att den finns i min mammas bokhylla?
Astrid Lindgren – Ronja Rövardotter Exakt samma utgåva som jag hade när jag var liten

För övrigt finns novellsamlingen av Edelfeldt fortfarande kvar. Snart norpar jag den – fast jag redan har en exakt likadan – och lottar ut här i bloggen, den kan ju inte stå där helt bortglömd!

George R. R. Martin - A Storm of Swords
George R. R. Martin - A Feast for Crows
Kit Whitfield - Nattvakt
Vaughan, Jeanty & Whedon - No Future for You (Buffy season 8, album 2)
Goddard, Jeanty, Whedon - Wolves at the Gates (Buffy season 8, album 3)
Moa-Lina Croall - Sen tar vi Berlin
Will Elliott - Cirkus Pilo
Bruno K. Öijer - Svart som silver

Större delen av den här månaden gick åt till att läsa Martins fantastiska fantasy. Vilket gjorde mig en aning mätt både när det kom till sidantalet (inga fler tegelstenar på ett tag nu, tack!) och när det gäller genre. Nu får det bli lite mer varierad kosthållning när det kommer till läsningen.
Jag undrar vad den läserelaterade motsvarigheten till skörbjugg skulle kunna kallas? Den där som man får när man bara läser fluff och lättsmälta saker utan minsta fiber eller vitamin i? Läsbjugg?

"En riktig käftsmäll till roman" utlovade John Ajvide Lindqvist-blurben på framsidan av mitt pocketexemplar av Kit Whitfields "Nattvakt". Visst låter det lockande? Blodigt, provocerande och intressant?
Synd bara att "Nattvakt" är allt annat än en käftsmäll.

I Whitfields romanvärld är varulvarna normen. De allra flesta människor förvandlas varje fullmåne till ett slags vargliknande monster, som vaktas av de få stackare som råkat födas utan varulvsförmågor. De kallas nedsättande för barbackor eller nollor och har den otacksamma uppgiften att under fullmånenätter fungera som ett slags patrullerande hundfångare.
Lola Galley är en av dessa barbackor, ett faktum som gjort henne både bitter och hårdhudad. Efter att en av hennes vänner blivit lemlästad under en månnatt så börjar Lola undr om det inte ligger mer bakom dådet än bara vanligt måndåreraseri.

Själva grundidén i "Nattvakt" är väldigt intressant. Jag gillar skarpt Whitfields sätt att ifrågasätta begreppen "normalitet" och "normativitet" genom att låta övernaturligheten bli ett normaltillstånd.
Tyvärr så är genomförandet inte lika bra. Det blir lite väl standarsformulär 1A för deckare, med ett mord som ska lösas och ledtrådar som drar iväg åt alla möjliga (väldigt förutsägbara) håll. Mystiken slaktas totalt när historien blir något slags polisutredning. Boken blir en deckare med varulvsfernissa, på samma sätt som Twilight-böckerna är kärleksromaner med vampyrfernissa.

Utan att skriva ut för mycket spoilers så blev jag mot slutet av romanen rent av förbannad. Hela Lolas personlighet, hennes bitterhet och desillusionerade livssyn, förklaras på ett enligt mig mycket simpelt (och närapå biologistiskt) sätt. Slutvändningen känns ganska krystad, och även den i total avsaknad av mystik.

Om du vill läsa en moderniserad och urban thriller med övernaturliga inslag så rekommenderar jag att du istället för "Nattvakt" lägger din tid på Sergei Lukanyenkos "The Night Watch". Trots att det tyvärr inte förekommer så många varulvar i denna ryska vampyrroman, så finns där ändå shapeshifters så att det räcker och blir över. Plus en hundra gånger mer intressant story.
"Nattvakt" var för mig mer utav en gäspning än en käftsmäll.

Kit Whitfield - Nattvakt (Bonnier Pocket, 2008)

Det är lite tyst här för tillfället. Förklaringen är att jag håller på att flytta över bloggen från eländiga blogg.se till WordPress. Vilket innebar lite fler komplikationer än förväntat.

Men förhoppningsvis kommer allt lösa sig snart och jag kommer bli lite mer aktiv här igen.