Enjoy the silence
R har köpt silencers till våra Rock Band-trummor på e-bay. Alltså, såna där små "mattor" som man klistar fast på padsen för att vara lite snäll mot grannarnas (och ens egna) trumhinnor. Plus att det tydligen ska bli avsevärt mycket svårare att råka trumma sönder padsen.
Såhär tjusigt blev det:
(Observera den tjusiga sladdhärvan på golvet. Mycket feng shui)
Skönt att nu slippa spela med hörlurar för att man annars bara hör sitt eget dunkande om man vill spela om kvällarna. Plus att trummorna faktiskt blev lite snyggare! Men det känns som att man kanske borde införskaffa lite kraftigare trumstockar också, det blir lite klent med de nuvarande nu när man kan ta i så mycket man bara orkar.
Såhär tjusigt blev det:
(Observera den tjusiga sladdhärvan på golvet. Mycket feng shui)
Skönt att nu slippa spela med hörlurar för att man annars bara hör sitt eget dunkande om man vill spela om kvällarna. Plus att trummorna faktiskt blev lite snyggare! Men det känns som att man kanske borde införskaffa lite kraftigare trumstockar också, det blir lite klent med de nuvarande nu när man kan ta i så mycket man bara orkar.
So many games, so little time (and money)
Det har inte blivit så mycket skrivet om spel i bloggen. Förutom Rock Band då, men det hamnar liksom lite i en kategori för sig själv, och det skriver jag dessutom nog redan lite för mycket om.
Ett av skälen är pengar. Jag skulle gärna vilja köpa alla bra spel som kommit ut denna höst, men tro mig, de är många. Så jag får tyvärr snåla, låna och sukta efter sånt jag inte har råd med. Samt inbilla mig att det blir så mycket roligare att spela om jag fått vänta några månader extra (yeah right).
Det andra skälet är tid. Jag har hamnat i en extrem läsperiod för tillfället, vilket gör att spelandet inte riktigt fått samma utrymme som det brukar få. Det brukar skifta det där, i våras var det väldigt mycket X-box för min del. I vissa perioder blir det bara tv-serier. Eller Civ IV.
Fast nu är jag så sugen på att spela Fallout 3, så jag får kanske äta upp hela det här inlägget om några dagar. Brukar kunna bli så.
Ett av skälen är pengar. Jag skulle gärna vilja köpa alla bra spel som kommit ut denna höst, men tro mig, de är många. Så jag får tyvärr snåla, låna och sukta efter sånt jag inte har råd med. Samt inbilla mig att det blir så mycket roligare att spela om jag fått vänta några månader extra (yeah right).
Det andra skälet är tid. Jag har hamnat i en extrem läsperiod för tillfället, vilket gör att spelandet inte riktigt fått samma utrymme som det brukar få. Det brukar skifta det där, i våras var det väldigt mycket X-box för min del. I vissa perioder blir det bara tv-serier. Eller Civ IV.
Fast nu är jag så sugen på att spela Fallout 3, så jag får kanske äta upp hela det här inlägget om några dagar. Brukar kunna bli så.
Bevis på hur nördig jag faktiskt är
Jag får gåshud av trailern för Gears of War 2 som visas på tv hela tiden.
Drumming, not dead
Folk undrar lite var jag hållit hus den senaste veckan. Och jag kan faktiskt inte bara skylla på mensvärken från helvetet, även om den ockuperade en ganska stor del av min tid. Resten av tiden blev totalt uppäten av Guitar Hero: World Tour.
(Om ni tycker att jag tjatar för mycket om Rock Band så rekommenderar jag att ni genast slutar läsa)
Alltså, det är ju fantastiskt.
Jag har inte haft så stor koll på exakt vilka låtar som är med, så peppen när jag insåg att man kan köpa ett helt "gig" (det vill säga tre låtar) med TOOL var enorm! Lägger man dessutom till Mars Volta, Dinosaur Jr, Jimmy Eat World, At The Drive-In, Stone roses, Muse och Interpol så kan jag ju inte bli annat än entusiastisk. Det här slår Rock Band med hästlängder - låtmässigt. Inte bara om man ser till urvalet, utan även antalet. 84 låtar är sjukt många. Vi har inte ens spelat igenom alla än.
Dessutom gillar jag att man lagt till ett beginner-läge, för alla riktiga nybörjare, där man inte ens behöver använda fret-knapparna utan bara strumma i takt. Vilket är svårt nog första gången man provar.
För övrigt funderar jag på att börja köra på hard på trummorna. Medium börjar bli lite väl enkelt på många av låtarna.
Det måste nog bli en Rock Band/GH-kväll igen här. Snart.
(Om ni tycker att jag tjatar för mycket om Rock Band så rekommenderar jag att ni genast slutar läsa)
Alltså, det är ju fantastiskt.
Jag har inte haft så stor koll på exakt vilka låtar som är med, så peppen när jag insåg att man kan köpa ett helt "gig" (det vill säga tre låtar) med TOOL var enorm! Lägger man dessutom till Mars Volta, Dinosaur Jr, Jimmy Eat World, At The Drive-In, Stone roses, Muse och Interpol så kan jag ju inte bli annat än entusiastisk. Det här slår Rock Band med hästlängder - låtmässigt. Inte bara om man ser till urvalet, utan även antalet. 84 låtar är sjukt många. Vi har inte ens spelat igenom alla än.
Dessutom gillar jag att man lagt till ett beginner-läge, för alla riktiga nybörjare, där man inte ens behöver använda fret-knapparna utan bara strumma i takt. Vilket är svårt nog första gången man provar.
För övrigt funderar jag på att börja köra på hard på trummorna. Medium börjar bli lite väl enkelt på många av låtarna.
Det måste nog bli en Rock Band/GH-kväll igen här. Snart.
She bangs the drum
Rock Band-kväll, anyone?
Goo
Jag har blivit kär. I en hög studsande, svävande, pipande, rullande bollar.
World of Goo är ett pusselspel, inte helt olikt min gamla barndomsfavorit Lemmings. Men istället för små grönhåriga och pyjamasklädda (det var iaf alltid min övertygelse som ung) lemmings, så är det nu små bollar av goo som ska ledas till rörmynningar och sugas upp. För att kunna föra goo-bollarna i säkerhet så måste man på bästa sätt utnyttja deras speciella förmågor. De kan fästas ihop för att bilda vingliga små torn, de kan fästas som ballonger för att sväva uop mot himlen, eller kopplas samman till långa kedjor som de andra bollarna kan klättra på. Det kan verka enkelt, men vissa levels är faktiskt otroligt knepiga.
Grafiken är befriande enkel och grymt snygg. Istället för komplicerade 3D-miljöer, så är World of Goo en värld av stiliserade miljöer i bästa Tim Burton-anda. Den snygga musiken är ett annat bidrag till den totala förälskelsen i detta spel.
World of Goo är utvecklat av indie-utvecklarna 2 D Boy och finns att ladda ner online. Många av versionerna som finns tillgängliga är enbart utvecklat för USA, men det finns en regionsfri variant för oss européer. Det finns också en demoversion tillgänglig för de som vill prova på först, men med tanke på hur beroendeframkallande spelet är så är det lika bra att skaffa spelet direkt.
Besök 2 D Boys hemsida för mer information om spelet:
http://2dboy.com
Rock Band igen
Jag gillar ju verkligen Rock Band, som de flesta som känner mig och/eller läser den här bloggen ha fått erfara. Men jag önskar att jag slapp tillbringa tisdagskvällen med att skumma igenom diverse spelforum för att försöka hitta orsaken till att vocal tracket inte fungerar till bonuslåtarna.
Nu kommer jag outa mig som det smygemokid jag är, men jag vill verkligen kunna sjunga med i Monsoon med Tokio Hotel, inte bara spela låten i fråga. Klart att det går att sjunga ändå, men när de gäller de låtar jag aldrig hört förut blir det ju fånigt svårt att försöka gissa sig till hur man ska sjunga.
Oh well. Vi har iaf en riktig mic nu. Slipper skråla genom den distade Singstar-micen och hoppas att grannarna inte ringer störningsjouren.
Nu kommer jag outa mig som det smygemokid jag är, men jag vill verkligen kunna sjunga med i Monsoon med Tokio Hotel, inte bara spela låten i fråga. Klart att det går att sjunga ändå, men när de gäller de låtar jag aldrig hört förut blir det ju fånigt svårt att försöka gissa sig till hur man ska sjunga.
Oh well. Vi har iaf en riktig mic nu. Slipper skråla genom den distade Singstar-micen och hoppas att grannarna inte ringer störningsjouren.
Det här med simultankapacitet
Foto: Rebecka
Jag och R har skaffat Rock Band till vår PS2. Eller iaf ett halvt Rock Band, för eftersom det är sjukt svårt att kunna köpa "intrumenten" separat (till ett vettigt pris) så kör vi tills vidare med två Guitar Hero-gitarrer och en Singstar-mic som tyvärr låter ganska illa. När det gäller trummorna, så lär vi vänta tills Rock Band 2-trummorna släpps, eftersom de verkar vara så otroligt mycket bättre.
Anyway, det som är intyressant när man spelar Rock Band på två är att den ena personen kan kombinera spelandet på plastgitarr med att sjunga. Och plötsligt blir allting så mycket svårare. När det gäller låtar man kan utan att ens anstränga sig, som Radioheads gamla indieallsångdänga Creep, så är det inga som helst problem. Men att ge sig på Bon Jovis Dead or Alive var för mig en utmaning av sällan skådat slag. Jag är vanligtvis hyfsat duktig på Singstar (jag spöar de flesta utom min syster), men att försöka sjunga en text jag inte kan samtidigt som jag ska träffa tillräckligt många toner för att inte åka ut som basspelare var löjligt svårt. Och löjligt roligt. Jag ser verkligen fram emot att kunna börja köra kombon trummor och sång, vilket borde vara om möjligt ännu svårare.
För övrigt drömde jag inatt att jag var med i Project Runway. Alla kläder jag sydde var extremt snygga. Härligt med drömmar utan någon som helst koppling till verkligheten.
FPS
Jag har länge haft en skeptisk inställning till FPS-spel.
Jag provade Doom, och Quake och till och med CS en gång i tiden. Inget fick mig att bli imponerad, eller ens särskilt intresserad. Jag gillar spel som får en att tänka lite extra, och för mig verkade dessa spel istället vara utformade för att tänka så lite som möjligt. Konsekvensen blev att jag helt enkelt valde bort den typen av spel.
Så i våras hade jag en släng av halsfluss (vilket jag får ungefär en gång om året) och hade inte mycket annat att göra än att ligga i soffan framför X-boxen. Av någon anledning fick jag för mig att spela pojkvännens spel. Så jag spelade Prey och Halo och Halo 2. Men det som verkligen fick mig att trilla dit var Bioshock, ett av de snyggaste, mest genomtänkta och intressanta spel jag spelat. Dessutom så otroligt underhållande.
Så nu är jag nere i FPS-träsket, på allvar. men jag väljer att se det som något positivt; jag har en hel genre att utforska. Någon som har ett tips?
Jag provade Doom, och Quake och till och med CS en gång i tiden. Inget fick mig att bli imponerad, eller ens särskilt intresserad. Jag gillar spel som får en att tänka lite extra, och för mig verkade dessa spel istället vara utformade för att tänka så lite som möjligt. Konsekvensen blev att jag helt enkelt valde bort den typen av spel.
Så i våras hade jag en släng av halsfluss (vilket jag får ungefär en gång om året) och hade inte mycket annat att göra än att ligga i soffan framför X-boxen. Av någon anledning fick jag för mig att spela pojkvännens spel. Så jag spelade Prey och Halo och Halo 2. Men det som verkligen fick mig att trilla dit var Bioshock, ett av de snyggaste, mest genomtänkta och intressanta spel jag spelat. Dessutom så otroligt underhållande.
Så nu är jag nere i FPS-träsket, på allvar. men jag väljer att se det som något positivt; jag har en hel genre att utforska. Någon som har ett tips?
Colonization
Förkylning; andra veckan and still going strong.
Trots halstabletter, värktabletter, nässprej och hostmedicin med morfin i känns huvudet proppat till bristningsgränsen med något luddigt. Näsan rinner, febern gör små hembesök, locken för öronen gör mig halvdöv.
Förrutom att sova så mycket som möjligt så tillbringar jag tiden med att dricka vansinniga mängder te och spela.
Nu har jag lagt vantarna på Civilization IV: Colonization. Jag hade väntat mig något slags expansionspaket likt Beyond the sword, men lite nya features och några nya ledare att spela. Men istället känns det mer som en blanding av klassiska Civ och mer handelsinriktade spel som Anno 1701. Det är dessutom svårt, även för en gammal strategispelsräv som mig, och kräver kanske mer planering än min feberomtöcknade hjärna kan åstadkomma.
Men nu har jag i alla fall något att roa mig med i väntan på att bli frisk.
Trots halstabletter, värktabletter, nässprej och hostmedicin med morfin i känns huvudet proppat till bristningsgränsen med något luddigt. Näsan rinner, febern gör små hembesök, locken för öronen gör mig halvdöv.
Förrutom att sova så mycket som möjligt så tillbringar jag tiden med att dricka vansinniga mängder te och spela.
Nu har jag lagt vantarna på Civilization IV: Colonization. Jag hade väntat mig något slags expansionspaket likt Beyond the sword, men lite nya features och några nya ledare att spela. Men istället känns det mer som en blanding av klassiska Civ och mer handelsinriktade spel som Anno 1701. Det är dessutom svårt, även för en gammal strategispelsräv som mig, och kräver kanske mer planering än min feberomtöcknade hjärna kan åstadkomma.
Men nu har jag i alla fall något att roa mig med i väntan på att bli frisk.
