Evil Kitten

... spelat lite för mycket Gears of War 2 när man kör Betapet och bara väntar på att få lägga ordet "såga".

Jag tillbringat den senaste veckan med att skriva hemtenta, spela en hiskelig massa GoW 2 och fylla år. Det sistnämna ägde rum igår och resulterade i en mängd presentkort som jag planerar att omvandla till konsumtionslycka snarast möjligt.

Måste bara visa det fina kortet som Xboxflickan gjort åt mig:



Jag vill gärna påpeka att hon igår glatt sågade  mig i ryggen minst en gång under kvällens Gears-session vilket får kortet att framstå som lite lätt obehagligt... fast mest väldigt fint såklart.

Idag är det vår ute. Sol och blå himmel.



Jag och katterna har solat på balkongen, jag med en kopp te och de på sin favoritmöbel. 


Nu springer de runt som tokar i lägenheten medan jag lyssnar på PJ Harvey och försöker skriva hemtenta.

Jag kanske borde byta namn på den här bloggen till "Saker jag funnit i bytesrummet"?

Den här gången gick jag dit med en pocket som jag hatar intensivt och några skivor som R rensat ut, och fann till min stora glädje en mycket välbehållen Game Boy Color! Den fungerar helt utan problem och har inte minsta repa i displayen, vilket får mig att undra vilket sjukt aktsamt barn som kan ha haft hand om exemplaret innan mig. Kanske någon som inte gillat att spela?

Synd bara att jag är så usel på plattformspel, för annars skulle det vara ganska fint att sitta med den här på tunnelbanan. Vem behöver en Nintendo DS när man har en Game Boy?

Jag har försummat dig.

Jag skyller på att jag har inskaffat ett xbox live guldmedlemsskap och ett headset och sedan har tillbringat ohälsosamt många timmar den senaste veckan med att skjuta och såga sönder saker i Gears of war 2. Samt bli dödad ett oändligt antal gånger.
Vem hade kunnat tro att det skulle kunna vara så sjukt underhållande att leka krig tillsammans med sina vänner?

Jag älskar Singstar.

Jag brukar klara mig hyfsat när det gäller de flesta låtar, men det är inte därför jag älskar spelet. Utan det är för att alla kan spela det, oavsett sångröst eller spelvana. För att det är ett så enkelt koncept som går att variera i oändlighet och fortfarande vara så otroligt underhållande.

Ikväll har jag tur att få prova på Singstar Queen.
Som gammalt Queen-fan (jag var besatt av dem när jag var i elvaårsåldern, delvis på grund av att jag fullkomligt avgudade filmen "Highlander") är det rena himmelriket. Vanligtvis brukar jag bara kunna en knapp handfull låtar på varje Singstar-skiva, vilket gör att sjungandet blir lite mer komplicerat. Men när det gäller Queen så kan jag det mesta, så utmaningen blir snarare att kunna hänga med i Freddie Mercurys sinnessjukt breda register.
Jag är peppad.

Jag gillar verkligen att bo i förorten. Men vissa dagar gillar jag det mer än andra.
Min dagliga eftermiddagspromenad ledde idag till Västertorp, där jag först sprang på en tebutik (något som jag verkligen behöver inom gångavstånd) och köpte en påse rött te med citrongräs som ska bli himla spännande att provsmaka.
Vägg i vägg fann jag en antikbod fullproppad med kuriösa ting, som dessutom just nu hade rea. Det fina porslinskruset ovan och boken behövde jag bara betala drygt 40 kr för tillsammans. Det fanns också väldigt mycket tjusigt femtiotalsporslin i butiken, så det lär bli fler besök där.
Annars är det oftast Myrorna i Skärholmen som gäller för mig när det kommer till Second Hand. Men det är så otroligt stort att jag ofta inte orkar kamma igenom hela butiken i jakt på de där fynden, utan fastnar vid böckerna. Som vanligt.

När jag träffade min vän J för ett tag sen, så pratade vi mycket om det här med att vara vuxen. Eller snarare att vilja inse att man faktiskt är vuxen.
Typ äta ordentligt, ha ett sparkonto och klä sig varmt om vintern. Eller helt enkelt bara sluta bete sig oansvarigt och destruktivt i allmänhet.

Så nu hoppas jag att J blir glad över följande:



Jag har idag köpt ett armbandsur!
Jag har inte haft något på typ åtta år, sedan jag råkade supa sönder min älskade klocka som jag hade köpt i London. Vilket betyder att jag alltid måste ha mobilen igång om jag vill kunna veta vad klockan är, även om jag kanske inte kan svara i mobilen. Klart dåligt.

I och för sig var klockan fånigt billig (jag älskar halva priset på reapriset!), men den har varken motiv av små dödskallar, stjärnor, katter eller något annat spexigt. Alltså vuxenklocka.

På bilden syns även förlovningsring. Där kan man snacka om ungefär en triljard vuxenpoäng!

Jag vet.
Jag har varit väldigt dålig på att skriva här. Det har varit mycket på sistone. Förkylningar, plugg, väldigt lite sömn och väldigt mycket läsande. Plus lite funderingar på vad jag vill göra med den här bloggen, egentligen.

Och så har jag ätit en massa frukt:



Typ som fruktsallad med banan, sweetie, gröna druvor, röda druvor och passionsfrukt. Sjukt gott.



Jag finns lite mer frekvent i bokbloggen om ni skulle sakna mig här, förresten.

Sex stycken (mina egna exkluderade)

En vit och fläckig/randig som jag är kattvakt till
En korthårig rödrandig med vit mage som jamade väldigt högt när den hälsade på mig
En svart kompis till den röda, som hade en röd fläck i ansiktet och som inte vågade säga hej
En röd och långhårig grannkatt som jag släppte in i porten
En grårandig gammelkatt som också är granne och som satt och solade utanför porten
En svart grannkatt med liten vit fläck på nosen som betraktade mig misstänksamt trots att jag hälsat på den säkert trettio gånger

Idag är en bra kattdag. Soligt och vindstilla, med mängder av fåglar som hoppar omkring och letar material till sina bon och som man kan smyga på om man har lust.

Jag har för tillfället en hel hög med glasögonbågar hemma, och ska försöka välja ett par till att bli mina nya läsglasögon.













Inte helt lätt, men jag tror att jag har bestämt mig för vilka det blir.

Den senaste flugan på Facebook är att googla sig själv. Man ska skriva i sin statusrad googla på ditt förnamn inom citationstexcen, ex. "Anna är". Kopiera in de fem första träffarna som din status.

De flesta verkar få lite blandade, några positiva omdömen och några mindre positiva. Men jag lyckades i princip bara få miserabla beskrivningar:

1. Anna är drabbad av EDS
2. Anna är ensamstående mamma till en sjuåring
3. Anna är Ensam!
4. Anna är online
5. Anna är världens första blinda filmrecensent!

Tydligen verkar mitt förnamn innebära en hel del bad karma.

I gårdagens DN fanns en intervju med Orvar Säfström, tidigare programledare för Filmkrönikan och i mitt tycke den som gjorde det jobbet bäst. Nu ska han i natt leda den svenska sändningen av Oscarsgalan, som visas i kanal 9.

Jag har alltid gillar Orvars filmsmak. Hans fäbless för skräckfilm är något som inte är särskilt vanligt bland filmkritiker, vilket gjorde att han undvek de slentrianmässiga sågningar som många andra kritiker ägnar sig åt. Dessutom hade han väldigt stor kunskap i populärkultur över huvud taget, vilket gjorde att han ledigt drog paralleller mellan filmer, serietidningar och spel.
Igår läste jag att Orvar numera, förutom att bland annat jobba som spelskribent, har en mission som låter helt fantastisk; att resa runt och föreläsa för bibliotekarier och lärare om spelkultur. Som han själv uttrycker det i intervjun:
"Jag irriteras av föräldrar som sätter en ära i att inte veta någonting om spel, trots att det är något väldigt viktigt i deras barns liv. De är beredda att följa med på varenda fotbollsträning, men inte att sätta sig ens en halvtimme och försöka förstå vad det är med spel som intresserar deras barn."

Den mannen är briljant.

När man inte har druckit kaffe på flera veckor så smakar det helt fantastiskt med en lyxig hemmagjord latte med muscavadosocker och kanel. Helt fantastiskt I say.

Jag är inte helt tillbaka i gamla spår, undviker fortfarande koffein om kvällarna. Rooibos är numera min bästa vän.

Det har inte blivit så mycket boknörderier i den här bloggen, sen jag skaffade mig en separat blogg för att skriva om litteratur. Där finns en massa nytt (mer än här), så gå in och läs om du är intresserad.